31/8 2008

Så var det dagen före älgjakt igen. Förväntningen är nog stor för rätt många. Kanske den där stortjuren dyker upp som man alltid sett innan jakten börjat, men som är puts väck borta när man sitter på pass. Själv har jag åkt runt på några "älgsafaris" och sett en hel del fina djur. Det konstiga är, att trots att man sett åtskilliga älgar, så finns det nog inget djur som är ståtligare och kan glädja en lika mycket varje gång.

En kväll här för någon vecka sedan så skulle jag ut på "älgsafari", jag tänkte även testa min införskaffade älglock. Jag ville se hur älgarna reagerade inför den, om den var så effektiv som den sas vara. Sagt å gjort, in i bil med gubbe, hund, älglock och mig själv, sen bar det iväg.
Vi hann inte åka långt innan vi såg den förtsta älgen. Det var en ståtlig tolvtaggare med rejäla cervina horn, så nu skulle det ju passa bra att testa locken, ner med rutan ut med hand och lock! Första vickningen såg tjuren ut som han fått hicka, han stod 20 m bort och blängde på oss, andra vickningen så brakade det till och två ännu större älgtjurar hoppade upp ur dikesslyet sen var de tre älgarna borta.😥

Jaja, det måste vara bara otur, så vi åkte vidare. Efter en stund kom vi till några hyggen, där det stod en pinntjur.
Så var det dax för locken igen. Gubben víckade och tjuren glodde, sedan vände den sakta gick försiktigt några steg sen skenade han iväg! Jag började som smått fundera över den där locken.🤨 Nåväl, vi åkte vidare och även på nästa hygge stod en pinntjur, fram med lock igen,...... resultatet lät inte vänta på sig, en skentjur till!

Så jag har nu insett det, att det där med älglock får vara för min del. Själv ska jag skicka tillbaka den till stället där jag köpte den med instruktioner om vad dom kan göra med den, typ, stoppa upp den där det är varmt, trångt, mörkt och luktar illa!

1/9 2008

I dag började jakten! Men inte för oss, vi har som sagt skjutit på det till helgen men för den skull så kan man ju träna hunden på älg, om det finns någon vill säga.🤨
Så i morse packade vi in Husse, Matte, hund, pejl och lite fika, sen bar det iväg.🙂 Tio över nio släpptes Pixi, tre minuter senare såg vi ett grått streck schvischa över ett hygge.😮 Knallandes gick vi vidare  i sakta mak genom skogen, trettio minuter senare dammade det till och Pixi drog förbi hejåhejdå!😲
Ojoj om man hade den där farten skulle man städa huset på 2,5 minuter!! Båda våningarna!!🙃
Husse och Matte letade sig vidare genom skogen, tyvärr inga bra förutsättningar för hunden idag. Varmt och vindstilla.
Vi letade oss upp på en fin höjd för att vänta in hunden, där satt vi och tog en kaffe med bulle och väntade..... och... väntade... ehh... sa jag att vi väntade?🤔
Vi packade ihop fikat och letade oss till öppen storskog, där pejlade vi och äntligen såg vi att hunden var på väg tillbaka. Drygt en timme senare. Inget upptag.😥

Vi gick vidare, och Pixi likaså. Husse och Matte knallade vidare genom sly och kom ut på en mosse, där gick vi och pladdrade om hur dåligt det passet varit som ligger där... bla bla bla.. Vi hoppade "vigt" ehhhh... (i alla fall för att vara som ett järnspett) över ett stort myrdike, där stannade vi och pratade om hur risigt och slyigt det var på det hygget nu för tiden, så där kunde det nog stå en hel del älg. Vi skulle gena över hygget när plötsligt Pixi gav hals. Hon skällde som besatt och vi hörde hur det drog iväg, inga knak eller brak, så vi antog att det var ett rådjur. 😠Djuret hade i alla fall bara stått ca 30 m ifrån oss inne i slyet och tryckt. Vi letade oss ut och satte oss inne i skogen och tog en fika till (fasen vad vi fikar) i väntan på hunden. Vi tänkte som så, att om det är ett rådjur så kommer hon snart tillbaka. Efter ca 20 minuter å hörde vi hur det började braka, ut rätt mot oss kom en älgko med två kalvar, ca trettio sekunder senare kom Pixi! Så där fick vi för att vi trodde det var rådjur! Älgarna kom på ca 10 m avstånd där fick dom vittring av oss och kastade. Vi ansåg att nu fick det vara bra för idag och skulle bege oss till bilen, så vi packade ihop och började gå. När vi kommit ut till en snodda så väntade vi in hunden, hon såg så trött och sliten ut så vi tyckte så synd om henne, som hon krigat i värmen, slitit "hund" och när hon äntligen hittat älg så är dom stötta redan så det går med expressfart. Några hundgodisar och lite kel så begav vi oss mot bilen. Knallandes efter vägen med Pixi en liten bit före. Helt plötsligt så kastar sig hunden av vägen å det bar iväg som en raket! En minut senare har hon ståndskall!!. Få se nu? Sa inte jag att Pixi var sååååå trött å såååååå sliten? Neeee.... kan jag väl aldrig tro? Nåja vi började smyga mot det, det var en bra bit att gå, men det var fast i alla fall. Så började vi komma nära så nu var det att bara röra sig när det skallade. SPÄNNANDE😎!!!
Hon hade en ensam ko fast, 35 min har nu gått, hon håller kon  på en öppen myr, ett kanonläge! En timme går, hon jobbar på som fasen, ca 80 skall i minuten! Efter dryga timmen så lyckas kon få nys på oss och drar iväg i trav med en trogen följeslagare. Nu bestämmer vi oss att det får vara nog, och vi ska kalla in hunden, när vi hör att hon på nytt skallar men inte på vår mark. 😥Vi kommer överens om att jag ska gå och vissla in hunden och gubben ska gå och hämta bilen på andra sidan skogen. Så jag började gå mot skallet när jag hör att hon har fått fast kon igen! När jag kommer ut till vägkanten så pejlar jag och ser att hon är mellan 500-700 meter in på grannmarken. Så jag drar på en vissling när jag inte hör några skall, så en till och en till. Så blir det tyst. När jag kollar pejlen så ser jag att hon är på väg tillbaka till mig. Tillslut kommer en glad och lortig hund till Matte! Med tanke på hur ogynnsamt det var idag för hunden så har hon gjort ett kanonjobb IGEN, utan vind som bär vittrigt och en gassande sol.Så kontentan av det hela är, att trött hund är inte trött om det finns älg att skälla! Med ett tillägg till de jägare som tror att en jakthund kan jaga hela dagar, en v i sträck, i vått och torrt, utan att vara tränade - sägar jag bara... stick ut i skogen och spring i full fart i vått och torrt en hel dag över stock och sten, ställ er sedan och dansa på en våt myr och skrik samtidigt (ingen tror ju att ni är klok då men det må ju vara) sen fortsätter ni att springa genom skogen, stanna en stund och fortsätt att gasta. Håll på så i, ska vi säga ca tre timmar i sträck varje dag i en v få se hur många av er som orkar veckan ut. En vältränad hund BÖR inte jaga mer än varannan dag, eller halva dagar. Men fy vilka skräckexempel jag sett! Allt annat är djurplågeri, i alla fall i mina ögon!

Hälsningar Skogis

6-7/9 2008

Så var första älgjaktshelgen över. Inte direkt någon lyckad helg, men det blev en kalv i alla fall, alltid något. Trots att älgarna sprang hit och dit, var synliga än här, än där, så var det ingen som lyckades fälla någon. En jägare stod och stirrade på en buske som rasslade "lite väl mycket för han trodde det var en älg som stod och betade i den". När han vände på huvudet och tittade åt andra hållet så såg han baken på en älg försvinna in i skogen. Jaja, så kan det gå. Han har aldrig hört det där att "skallen ska gå som på en tennismatch". Nåja, älgarna finns kvar i alla fall tills nästa helg, då blir det nya tag.

13-14/9 2008

😲  Jaha, så var den andra jakthelgen över. Den här gången blev det inte ens en kalv. Vi får nog vara hungriga i vinter, tur det finns korv på affären!  På onsdagen och torsdagen så jagade vi på ett annat ställe än här på hemmamarken. Där slutade det med att jaktledaren var så imponerad av Pixi trots att det inte blev någon älg. 😮Han sa: Den där hunden är otrolig, hon kan inte vara gjord av kött och blod, när du säger att du släpper hunden så måste alla inom två km osäkra bössorna! 🤨 Anledningen till det var, att på några minuter hade hon svept av några km, forslat en älgtjur runt hela marken som helt plötsligt flög förbi tornet där han satt. man måste egentligen veta hur marken där är för att förstå hur snabb hon varit,🤭 jaktledaren bommade i alla fall älgen och det är den första älgen han bommat så länge jag jagat där. Sedan jagade vi här hemma i helgen. Vi har tre gånger så stor mark som på det andra stället. Här hann hon sopa över hela marken, vara över till grannlaget å ta en fika i deras jaktkoja, säga hej å hejdå, sedan dra vidare igen tillbaka till egna marken, gräva upp en älg som hon forslade tvärs över såten, vidare genom byn  och över en å till ett annat lag.
Jaja,  den hunden, den hunden. Hon är nog inte gjord av kött och blod.🙃

20-21/9 2008

🤭 Äntligen, om man får säga så, men äntligen är det uppehåll i jakten! Den här helgen hände det inte mycket heller, inga älgar i sikte! Det innebär att 66% av vår tilldelning är kvar! Nya tag blir det i oktober, så man får väl hoppas på bättre tur då.
Ska bli skönt att slippa stiga upp fem på morgonen ett tag framöver. 🤩
Pixi är nog väldigt nöjd över sina sovmornar, för maken till morgontrött hund finns inte.

2/11 2008

🤔   Tycker som att det är dax att skriva lite igen. Jaktuppehållet är slut sen en tid tillbaka, men jag har inte haft så mycket att skriva kan man väl lugnt säga.
Jakten här hemma i "byn" är väl egentligen ingen höjdare, i alla fall med den "ledning" vi har. Här jagar vi bara på helgerna, men det står var och en fritt att gå ut på veckorna och pyrscha älg om man vill, så man har väl suttit ute några aftnar utan att det hänt nåt.
Hur det än bar sig så åkte gubben ut en eftermiddag för att sitta på markerna ett tag. Han hade suttit på marken längst i SV ett tag, men där började en motorsåg att härja i skogen 😥 så han beslutade att åka och parkera på NV sidan av marken. Sagt å gjort, han åkte runt och parkerade bilen och beslutade sig för att gå genom storskogen för att komma ut på ett stort hygge. Väl ute på hygget ser han en älgko betande, fullt focuserad på henne smyger han neråt. Efter en stund ser han att kon börjar bli orolig så han inser att det inte är värt att vänta längre, så han låter skottet gå.
I samma veva som det smäller så reser det sig upp en gigantisk älgtjur som rusar in i skogen, så kan det gå! 😠 Men kon låg där i alla fall. Alltid något. Då var det dax att ta ut älgen, så gubben knallade till bilen för att hämta knivar å rep. Väl tillbaka vid älgen så ringer han hem och berättar att han skjutit en älg, varpå jag skulle ringa till "jaktledaren" och berätta att vi hade en älg liggandes i skogen. Jag ringde och pratade med den sk. "jaktledaren" och talade om att det låg en älg urtagen och klar i skogen för hämtning. Jag hann inte mer än lägga på luren så ringer min gubbe hem igen och säger, -nu ligger det två älgar här.
VAAA??- Du skämtar? 🤨
-Nej! Det ligger två älgar här nu.
När han stod med huvudet i älgkon som han höll på att ta ur, och tvärt tittade upp, så såg han en svart prick överst i hygget. Han tog upp bössan för att kolla vad det var. (Vi har nämligen björn på marken också). Där ser han att det är en älg till på väg ner mot honom, en tjur. Så han börjar att försiktigt locka, tjuren som är hormonstinn går med näsan i backen tydligt följande kons spår. När han hade tjuren på 30 m så tyckte han att det var dax att skjuta och det i självförsvar! 😎 Så nu låg där två älgar! En ko och en tjur.
Så det var bara att ringa "jaktledaren" igen.
Samlade vid älgarna i skogen väntandes på traktor och släp så är det första som  "jaktledaren" säger. -Du kunn väl ha nöjjd dä ve en. Inte grattis som brukligt är.
När traktorn äntligen kommer så skulle vi dra ner älgarna och lyfta dom på en timmervagn, då visade det sig att spelet inte fungerade! 😥 Då skulle han åka och hämta en fyrhjuling och det skulle ta 2,5 timme! Mörkt höll det på att bli och 2,5 timme senare skulle kl vara 19.30! Vi passade på att åka hem och äta middag i väntan. Sedan åkte vi ut igen, först på plats satt vi i bilen i fullmånens sken och väntade. Då ringer mobilen. Då ville "jaktledaren" att vi skulle ta med bilsläp, jag sa, det är ju enklare att ni åker hem till oss och hämtar vår släp än att vi ska åka hem igen och hämta den. - Men jag har ingen kula på min bil, den har jag tagit bort.
Jaha. Bara att åka hem igen, hämta släpen som inte är stor nog för två stora älgar, så det skulle väl bli två vändor till!
Tillbaka i skogen med släp. Upp med en älg på släpen, den andra skulle hämtas senare med traktor och skopa.
När vi kom till slakteriet så hade halva älgen åkt av släpen, dragit baken i backen så det fanns inte ett hårstrå kvar på låret, släpen var knäckt och såg ut som om den fastnat i vinkelvolten. 🤨 Sedan anlände i alla fall den andra älgen till slakteriet. Vilka strapatser det kan bli ibland. Men som sagt,
Han kunn ju ha nöjjd sä ve en!
En v senare så var det styckning och delning av kött. Till saken hör att vi lottar ut fileerna efter en lista, den som fått file förut lottar inte tills listan gått laget runt. Så tids nog så får alla en file var.
Vi hade styckat och delat köttet så det var bara lottningen kvar, fyra fileer skulle lottas ut. Jag drog min lott, och där stor FILE. Man tackar. Jag drog även lotten åt gubben och där stod FILE. Man tackar tackar. Jag visade båda lottera för han som häll i lottningen. Då hör man "jaktledaren" utbrista. - Det var det jag sa, jag förstod det, det är orättvist!
Varpå jag sade. -Det är inte orättvist, vi lottade.
Kärringen ehhh ursäkta, "jaktledaren" surade resten av kvällen , och när en granne hade varit dit på besök hade hon inte sagt ett enda ord. Man kan ju undra på vilken nivå vissa är. Men en sak kan jag tala om. Att godare file har jag aldrig ätit, och med ett flin som varade hela kvällen medan vi packeterade köttet och långt inpå småtimmarna, så vaknade jag med ett ansikte i kraftig träningsvärk morgonen efter.!!








2/11 2008

Jakt torsdag, fredag, lördag, och söndag! Torsdag hemma i byn, med sträng tillsägelse att bara skjuta EN kalv trots att vi har kvar två. Men här står det skyttens namn på älgarna å nåde den som skjuter flera😠.!
Nåja, marken var hur som helst tom.

Fredag jagade vi på favoritstället, där det alltid händer nåt, å folket är trevligt och jaktledaren ser ut som en smalare kopia av Zebulon Macahan!
Några minusgrader, lite snålblåst och mulet. Det hade kommit ca 1 mm snö under natten, inte tillräckligt så man kunde kalla det spårsnö.
Samling kl 07.00, ut på pass. Sex passkyttar och full av förväntan.
Pixi redo att ta sig an de älgar som förhoppningsvis finns inne på marken.
Man sitter inlindad i försvarets vindrock påbyltad så man ser ut som en michelingubbe/gumma. Snålblåsten går fasen inte komma undan. 
45 minuter senare, upptag! Snett framför mig, spännande!! Det låter som det kommer närmare, men sen drar det iväg, ner efter linjan. där sitter resten av gänget uppradat, bara att hoppas att det går bra nu. Det är ko och kalv, just det vi är ute efter! Så hör man på radion. Njjaaa, dom gick över järnvägen så jag kom int åt dom. Sen hör man av en annan passkytt, -Jag såg dom i svackan men det var för långt.
Själv sa älgen, Jag skiter i dom där å sticker till grannmarken... bye!
När sedan resten av marken var avjagad så samlades vi hos "Zeb". Där fick jag höra av passkytten som varit närmast älgarna,
-Jag började frysa efter tio minuter, så jag gick å satte mig i bilen. Senare visade det sig att om han suttit kvar i passet så hade han haft superläge på båda älgana, ca 80 m, öppen nyröjd kraftledning att skjuta på. 
Man kan rent bli 😠😠😠. Medan resten suttit å frusit, hunden slitit hund, så sitter den där... ehh... ehh... "saken" i bilen och missar det vi är ute efter!
Som jag alltid sagt, det skjuts för lite å ibland skulle passkyttar vara lovliga!












 

2/11 2008

Lördag jagade vi hos en fd. arbetskompis. Kalv var bytet. Pixi redo igen, som alltid! Två passare, gubben som hundförare och Pixi som hund. Så sitter man där igen på ryggsäcken, soligt och fint men kallt som bara den, särskilt i den vinden.
Ingen radio å bara telefon som kommunikation. Jag avskyr telefon på jakt!
Den här gången tog det ca 10 min så var det upptag! Själv hörde jag inte upptaget men fick höra det via telefon, (kallt om fingrarna). Senare kom det närmare, ståndskall öster om mig, närmare och närmare. Så ringer telefon, -Hör du hunden? ... -Jaaaa! Bla bla bla. (kallare om fingrarna).
Hund å älg kommer närmare, dom har gått över vägen, nu är dom framför mig i storskogen. Nu är det spännande! 😲 Där står jag på en stubbe, har halvt osäkrat bössan. Då kommer det en bil! En pickup, å stannar framför mig. Ut kliver en snubbe, släpper ut sin hund å kommer fram till mig å börjar babbla, varpå jag bara sätter upp handen åt eländet så han tystnar, då hör han Pixis ståndskall nära. Lika förgrönat så står karlaf-n å babblar på, låter sin hund lufsa runt mig, gissa om jag höll på att resa ragg. Så ger han sig av i alla fall, vänder sin bil framför mig å drar iväg, vilket även älg å hund gjorde!
Sedan visade det sig att idioten hade släppt sin hund på samma älg som Pixi höll på med, när han träffade på min gubbe så sa han, -Ja han kommer nog snart igen, han behöver lite motion, själv åkte han hem! 
Alltså, vilka jälla nötter det finns!
Nåja, hunden där blev i alla fall inte långvarig i skogen.
Pixi höll i efter älgen, som av någon konstig anledning (vilken det nu kan vara) inte kom fram till mig. Tyvärr drog det över till grannmarken. Efter drygt fyra timmars skällande på älgen så beslutade vi att nu får det vara nog. Så gubben åkte och pejlade rätt på Pixi som fortfarande stod å skällde på en förmodligen rätt less älg, som tyvärr också inte var skjutbar och dessutom på fel mark. 
En trött men glad hund som troligen skulle fortsatt några timmar till hoppade in i bilen. Men jag kan ju säga det, att Matte INTE var glad 😠. Så åker ni förbi någon som står på pass, så stanna inte! För är det Jag så kommer jag inte att bara höja handen nästa gång, då åker bössan upp! 😉

 

2/11 2008

Söndag, jakt igen på favorit marken. Den här gången med bara fyra passkyttar, och tack och lov så är han inte med den frusna killen i bilen!
Utposterade igen, inlindad som vanligt i försvarets vindrock och brallor, ser fortfarande ut som michelina. Men gött är det, tills vinden smugit sig in i klädsömmarna. Pixi lite sliten men glad ändå, ger sig ut på sökrunda, tyvärr verkar inte kon med kalven kommit tillbaka in på marken.
Så hör man på radion, - Jag hade en tjur här som stod å tittade på mig, men jag fick inte loss bössan så jag kunde kika på den, så stod den så snett så jag kunde inte skjuta. Den gick in i skogen igen.
Eftersom älgen fortfarande kunde vara kvar i närheten så ombads han vara tyst.
När Större delen av marken var avjagad så begav sig husse å hund ner till passkytten, där kollades marken av, där visade det sig att älgen kommit efter skogskanten, gått ut mitt i linjan, troligen hört passaren och stannat upp, ca 30 m från passset. Istället för att sitta käppstilla hade han börjat famla efter bössa och prata i radio, klart älgen drog och naturligtvis in på grannmarken.

Nää, det bästa man kan göra på ett pass är, när man kommer till passet, plocka upp allt man ska ha ur ryggsäcken, kläder, fika ja allt man vet att man ska ha under den tiden man jagar. Ställa i ordning allt och sätta sig tillrätta, lägga ner hakan mot bröstkorgen, slappna av och dåsa till, men fortsätta att jaga med öronen. Ha bössan i knäet. Då sitter man så stilla som det bara går.🙂 
Inga hastiga rörelser när man lyfter huvudet.

Hursomhelst, det bidde ingen älg i helgen heller! Så det blir att ta nya tag nästa helg och hoppas på det bästa, tills dess ska Pixi få en välförtjänt vila med god mat och massage. Jo, förresten, Pixis andra namn är Divan.

4/11 2008

Bambi på hal is har ju alla hört talas om, men Hälge på hal is? 🤨Ja nu har man då varit med om det också. I tisdags så åkte gubben ut med hunden för att jaga lite, som vanligt så var väl förhoppningarna inte direkt stora att det skulle finnas någon älg inne på markerna, men det var i alla fall så att Pixi skulle få springa av sig. Själv tänkte jag mig en heldag i soffan tittandes på dagens skit-tv, vilket förekommer väääääldigt sällan.
Liggandes där i soffan gloende på tv så ringer telefonen väldigt störande, det var gubben som undrade om jag var intresserad av att komma ut på marken med bössan. Svaret var njaaeeee.... nää.... har ingen lust idag. Pixi hade arbetat med något djur, men det hade tyvärr gått in på grannmarken och han ville att jag skulle komma och fösöka stöta tillbaka det. Men eftersom mitt svar var njaaaaeeee, så skulle han avvakta och se om det skulle gå tillbaka in på våran mark.
Själv fortsatte jag att mysa i soffan.
Men efter ett tag så kom samvetet ikapp och jag insåg att jag kanske måste bege mig ut för att försöka hjälpa till, så jag tog på jaktkläder och ringde upp gubben och  sa att jag var på väg.
Åkandes längst in på vår mark för att försöka lokalisera hund och djur insåg jag att det var längre bort än jag trodde. Det var bara att gasa så långt in efter vägen som jag bara kunde sen var det att försöka tygla apostlahästarna så att de gick åt rätt håll. Eftersom jag inte var på vår mark så lämnades bössan i bilen inlåst, och beväpnad med endast slutstycket så knallade jag iväg. Den någorlunda fina traktorvägen byttes sakta men säkert mot en fin stig som sakta men säkert byttes mot en mindre fin stig som sakta men säkert byttes till mot något som kunde ha varit en stig som sakta men säkert byttes mot.. mot.. tjaaa....  något.
Det vara bara att börja gå på kompassen, väl inne i ungskogen så var det bara kompass som gällde.😲
Tillslut kom jag ut på ett hygge, där hörde jag hunden klart och tydligt någonstans men kunde inte få syn på vare sig hund ellet älg. en bit längre fram skymtade jag en tjärn, så jag tog sikte på den och närmade mig försiktigt, tanken var att jag skulle försöka lokalisera djuren/djuret och lägga vittring så att det skulle gå tillbaka in på vår mark.
Fortfarande såg jag varken hund eller djur så jag sökte mig sakta ner mot tjärnen, där tog jag mig ner mot tjärnkanten och kikade runt hörnet. där på isen såg jag ett par parabolöron! 😮 Jag tob min mobil och ringde upp gubben.
Jag sa.- jag har älgen framför mig liggadnes på isen.
-På isen???
-Ja, på isen. Den kommer ingen vart.
Det innebar att det bara var att ringa Jakträttsinnehavaren för den marken och berätta om dilemmat. Han frågade om inte jag skulle kunna skjuta älgen?  Nej, sa jag, jag har inte bössan med på annans mark, jag har bara mitt slutstycke med mig. -Jag kommer sa han. På väg ut så mötte han gubben  så dom följdes ut till mig.  Väl framme så fick gubben "äran" att avliva älgen, som var en tjurkalv.
Nu blev dilemmat att försöka frakta kalven till till körbar väg. Enda sättet var att dra  älgen efter isen eftersom det inte ens var körbart för traktor på hygget. Sagt och gjort, ett rep knöts kring älgen och dragkampen började. det var ett enda halkande och kanande hit å dit. Markägaren gick omkull och dunkade skallen i isen, spräckte ett ögonbryn. Blodet flöt och blåmärkena hopades.
Min oro var att de båda gubbarna också skulle bli liggandes på isen så att jag skulle måsta bogsera alla tre till körbar väg. Men tack och lov så ordnade det sig.
Så älgen kom fram dit den skulle och en ny jakthistoria kom på pränt. Men faktum är, att om gubben skulle stått och inväntat att hund och älg skulle komma tillbaka så hade han väl stått där än!

19/11 2008

Jaha... så har "äntligen" den där dagen kommit som alla jägare fasar för, dagen då allt gick fel! Väl sittandes på pass ute vid en liten mosskant med en liten värmande brasa, hör jag Pixi skälla älg, eftersom det var lång bort så brydde jag mig inte särskilt mycket om det, Bettan ligger alltid i mitt knä i alla fall.
Idag skulle vi skjuta ko, kalv och kvigor, eventuellt en pinntjur om det kom någon. Men det mesta var inställt på hondjur. Efter 4 tidigare jaktdagar utan djur inne så var väl inte förhoppningarna så stora idag heller. Plötsligt hör jag det knakar lite till höger om mig inne i ungskogen, men eftersom jag har hörselskydd med lätt ljudförstärkning så misstar jag knakande för spraket från elden. Men hur det än var, så halv osäkrar jag bössan och riktar uppmärksamheten mot ungskogskanten.
Som på beställning kommer ett djur mot mig rakt på, avståndet var väl inte mer än tio meter, plötsligt stannar djuret upp eftersom det fått röken mitt i nyllet.
Vi stirrar på varann och jag kikar på älgen genom kikarsiktet, kikar? nåja, snarare blåstirrar, och i samma ögonblick som älgen vänder sig om så skjuter jag. 😲
Älgen vänder om och travar sakta iväg efter skogskanten, stannar kanske 80 m bort och där ser jag bara röven, sen förlorar jag den ur sikte.
Jag ringer upp gubben och säger att jag skjutit på en kviga så han måste komma med hunden, sen ringer jag till markägaren och berättar för honom.
Sen blir den en lång väntan. Klockan var då strax före tio på morgonen, och Pixi var ute på en egen runda.
När ca en halvtimme gått så går jag och kikar på skottplatsen, där hittar jag hår och ca tre meter längre bort blod, en hel hop blod. Där jag tappat älgen ur sikte fortsatte spåren in i snåren och en liten bit längre in, en sårlega. Två sårlegor fanns med ca 20 meters mellanrum.
Kl 12 kom gubben med Pixi, han hade varit tvungen att åka och hämta henne flera km bort där hon stod med en annan älg, fast ståndskall, den älgen visades senare ha klövar stora som porslinstallrikar.🤨
Nåja, Pixi släpptes på blodspåret som hon tog direkt,sen bar det av i full syra.
Jag satt kvar vid elden och väntade, gubbarna knallade efter hunden. Det dröjde inte länge förrän jag hörde hunden, där var det fullt ös igen och fast stånd, tyvärr så klantade herrarna till det så dom stötte älgen och det bar iväg, så bara summan av det sa att det var ett skitskott som jag avlossat, skamsen och illa till mods satt jag där å skämdes.

Markägaren kom och sa att vi skulle förflytta oss efter vägen och lyssna om vi hörde hunden, så sagt å gjort så satte vi oss i varsin bil och åkte iväg. Telefonen ringde och gubben ville att jag skulle åka mot grannbyn och lyssna eftersom han pejlade henne åt det hållet, så jag gasade på. Mycket riktigt, där hörde jag henne för full huggnig skällandes, så jag ringde snabbt upp och sa att jag visste vart hon var, så markägaren skulle komma dit och eftersom det återigen inte var på vår mark så skulle han ta med sig en ur deras jaktlag.
Jag satt och väntade in markägaren med förstärkning, och gubben han traskade vidare följandes hundspår och blodiga älgspår. När äntligen förstärkningen kom så fick dom knalla iväg, jag skulle invänta gubbskrället som inte hade den blekaste aning om vart han befann sig, annat än i skogen.🙃
Klockan blev ett och det skällde klockan blev halv två och det skällde. Nu var jag livrädd att det skulle bli stött igen för kl två så börjar det skymma.
Så ringer telefonen igen och nu var gubben inte långt ifrån älg och hund, men fortfarande så hörde inte gubben skallet.
Spänningen var oliiiiiidlig kan man lugnt säga. Strax före två så hör jag två smällar! Så ringer gubben, ja nu är älgen död, men det var en pinntjur,,,,....
VAAAA!!?? Pinntjur?
Ja det var en pinntjur.
I helskotta heller det var en pinntjur jag sköt på! Jag stirrade ju på älgen och jag såg inte tillstymmelse till horn.
Tja- den har då i alla fall horn och är blodig på baken.
Ja då måste hornen ha vuxit ut på vägen!
Den hade stått nere i en bäck med Pixi skällandes kring skallen när gubben fick syn på den. Höger lår var täckt av blod så nog var det rätt älg.
Hursomhelst, faktum kvarstår.. jag såg inte ett horn på det djuret men tyvärr så var det rätt djur, eller tyvärr å tyvärr. Det var ju bra att det var rätt djur, men nu vet jag hur lätt det är att ta miste på kviga och pinntjur i stridens hetta.
Jag hade varit sen att trycka av så älgen hade hunnit vända sig mer än jag trodde, så skottet hade tagit i skinkan istället för bogen.
KLANTIGT KLANITGT KLANTIGT!!!!😠
Tack och lov för Pixi! Så efter två timmar med den älgen så hade hon gjort ett kanonjobb igen. Efter nästan tre timmar med första älgen och två timmar med en sårad älg så kan man inte annat göra än bädda ner henne i sängen när hon kommer hem.
Så det här var en dag när allt blev fel, så när det äntligen går, så går det åt helvete med en smäll.
Tur är att allt löste sig till det bästa. Grannlaget hade skjutit fullt på sina älgar så det var bara att lägga beslag på den här.
Så man kan säga: slutet gott allting gott....... 😀

Ehhhhh... By the way... Är det nån som vill köpa en bössa????









22/11 2008

Idag var vi och jagade i Dal, med "gubbarna". Där är det alltid kul och där händer alltid något, utom att det skjuts någon älg.
Kallt som fasen var det också, -19,8... brrrrrrr..
Tur att det blivit liiite mindre kallt när vi kom fram, "bara" -15.
Som vanligt så var vi fem st. Gubben med hunden och jag och dom andra på pass.
Turligt nog så är en av gubbsen klurig och händig, så han hade tillverkat en liten pelletskamin som han lämnat i passet, där fanns även pellets och tändvätska.
Så trots de -15 graderna så var det helt ok. 🙂
Väl påpälsad så började väntan, M90 vindrock och vindbrallor gjorde tillvaron rätt hyfsad, samt närvaron av den gosiga kaminen. Himla bra grej det där, ryker inte mycket men värmer gott, inte alls lika jobbig som en brasa. Men det är klart, inte lätt att göra en brasa i ett torn heller, jo i och för sig men kanske inte alltför hälsosamt.
Nåväl, hunden släppt, kaminen tänd, bössan redo, radion och hörselskydd på.
Helt suveränt tills hörselskyddens batterier lade av.
Tur det går jaga utan också, för det är nog rätt liten risk att det blir skjuta av, sånt missflyt som vi haft hela hösten. 😥

Enda hunden som hördes var en stövare som drev en harstackare i vild förtvivlan, lätt störande må jag säga när man sitter och väntar på att höra Pixi. Men det var bara att härda ut.
Efter tre timmar, fortfarande ingen älg, men däremot kom tre rådjur hoppande fram vid sidan av mitt pass.
Jag viska de i radion att jag hade dom framme, och "Zeb" sa att dom var också skjutbara om man ville.
Eftersom det inte är så bra att skjuta på annat vilt än älg när man har en unghund så gjorde jag inte det, utan dom fick skutta vidare in i skogen framför passet.
Men så sa gubben att han och hunden ändå var en bra bit ifrån så det var ok.
Nu bar det sig ju inte bättre än att alla tre rådjuren var skymda bakom några granar, TYPISKT!
Men så skuttade ett förbi en glänta och jag skymtade det andra, så jag visslade försiktigt. Det andra rådjuret svepte förbi gläntan, så jag tänkte att nu är det kört, men jag låg kvar med bettan å väntade.
Så kom det tredje fram i gläntan och jag visslade igen, där stannade det perfekt!
Ett skott! Så var rådjuret borta, in bakom granarna. Med tanke på hur "bra" jakten gått hela hösten så var jag rätt säker på att det var en bom. 😠
(Strax efter skottet flög en stor tjäderhöna över passet, man skulle haft hagelbössan med också.)
Gubben var på väg ner till mitt pass, så jag skulle vänta på honom.
Men så sa "Zeb" att vi bryter för hunden hade ändå finkammat marken, och ingen älg fanns på marken.
Jag klättrade ner från passet och gick mot gluggen där rådjuret stått, hittade spåret men inget djur, inget blod eller hår heller.
Turligt nog så hade Pixi passerat. Då fick jag syn på henne härjandes under en gran, då förstod jag att rådjuret låg där.🙂
(Det var nog under den som tjädern legat.)
Mycket riktigt, där låg ett djur, träffen satt långt bak, men vommen hade klarat sig, det hade tagit i bladmagen. Kulan hade gått igenom men ändå fanns inte något blod i snön. Tur att Pixi är väl spårtränad.
Så var det bara att ta ur djuret och ta det till bilen.
Måste erkänna att jag var rätt nöjd, dels för att det inte var en bom, men mest för att det var mitt första rådjur som jag skjutit!
Det närmaste jag varit tidigare, det var i fjol, då kom jag bara så pass nära att jag fick sikta på en råbock, men gräset var för högt så jag fick aldrig skottillfälle. Men idag så hade jag turen på min sida!

Så det ska bli kul att testa att tillreda rådjur eftersom det är något som jag aldrig gjort, så har någon ett bra recept så skicka det gärna.

Jooo.... By the way... Jag tror jag behåller bettan ett tag till.... 😉



12/12 2008

Jaha... så har man jagat några helger utan resultat, som vanligt. Nu ligger ändå snön för djup för hunden, så nu får det lov att bli skidor om det ska jagas älg.
Det har inte alls gått bra, så nu känns det som om det bara är att ge upp för i år. 😥 Jakten hemmavid har ju gått utmärkt för oss, men inte i Dal. Där lever och frodas älgarna fortfarande, bra för dom i alla fall.🤭
Nu har vi ett snölager som är närmare 50 cm, tack ock lov så har kylan släppt.
Idag har det varit kring nollsträcket. Det är ju i alla fall positivt.
Nåja, nu får man väl försöka ägna sig åt fågeljakt, tomtejakt och fiske istället.
Jag måste försöka få upp julrödingen snart. Julaftonen kommer allt närmare, fasen vad dagarna går fort.
Nåja, bara att bita ihop å ta nya tag. 😎 
Alltså... har jag missat nåt eller har jag missat nåt?
Jag börjar tro att det inte är en jakthund som man har, eftersom hon kommer vid inkallning. Tydligen så ska inte jakthundar med jaktlust göra det... eller??
Jag hörde om en stövarägare som beklagade sig så för att hunden inte gick att kalla in från drevet "för att han hade sån enorm jaktlust".??
I mina ögon så ser jag det hellre som att det är för lite lydnadsträning.
Läste också om en annan drivande hund som hållit på över tio timmar och fick hämtas  mitt i natten.
Själv såg jag ett perfekt exempel i fjol på dålig inkallning, det var också en stövare.
Det var under en rävjakt där hunden bara sprang undan ägare och andra jägare.
Nu tror jag faktiskt inte att stövare är sämre på inkallning än vad andra hundar är, vare sig det är jakthundar eller sällskapshundar.
Det enda det beror på är träning och åter träning.
Jag pratade också med en som var så förundrad över att Pixi gicka att bada?
Ehh.. jaha... jag säger bara till henne att hon skall gå i duschen så knallar hon in där. Det gör hon även självmant om hon är lerig, för hon vet att hon ändå kommer att bli avtvättad.
Det är tyvärr lite förutfattade meningar om jakthundar och deras intelligens, och deras förmåga att kunna lära sig.
Så jag måste erkänna 🤭att även jag hade förutfattade meningar om jakthudar,
till Pixi kom.
Nu måste jag säga, att av alla de hundar jag haft, så är hon den mest lättlärda hunden hittills!
Sen har man ju även läst om en del jakthundar som är både jaktchampions OCH lydnadschampions, så nog går det att lära dom alltid.
Saken är bara den, att man måste ha vilja och tid.
Så kom inte och säg, att hunden kommer inte för att den har så mycket jaktlust... Det är ren myt att hundar med stor jaktlust inte går att kalla in, vare sig det är räv, hare, älg eller annat vilt!
Oftast är det "den äldre" stammens jägare som hävdar det. En annan myt är den, att jakthunden ska vara i hundgården, för umgås den med fok så blir det ingen jakthund. Samma sak där, har du en hund som inte får umgås med folk så har den ju inte någon social träning och litar ju inte på människor.
Nästa myt, jakthundar skäller hela tiden på allt och alla. Fel!
Alla hundar går att lära att inte skälla, varken i hundgård eller inomhus.
Själv avskyr jag hundar som skäller. Hundar skall skälla när dom får, vid lek och jakt, (om det nu är jakthund). I mina ögon gäller det ALLA hundar.
Till och med vakthundar går att lära att vara tysta om det ringer på dörren.
Jag för min del tycker att det är jättekul att lära hundar saker, för ju mer dom lär sig, desto mer vill dom lära sig.
Jag har inga fler ideer om vad jag ska lära Pixi.
Hon kan både hand och muntliga kommandon på : stanna, sitt. ligg. backa, pang, rulla. slick, omkull (som jag använder vid kloklippning).
Sen hämtar hon skor när vi ska ut, hon bär saker och ting mellan matte och susse, perfekt när man vill skicka något och inte ids gå själv. 😀
Hon drar pulkan med sopor till sopstationen.
När vi är ute och går så sitter hon ner så fort jag stannar, jag kan lämna henne och kalla in henne, då rundar hon min högra sida och sätter sig vid min vänstra.
Hon skäller aldrig i hundgården, hon skäller aldrig inne. Men hon har ett fel, och det är vårt eget fel att vi varit slappa, och det är att hon gärna vill hoppa upp och pussa alla som kommer, men jag ska jobba på det också... jag lovar.
Så, till alla jakthundsägare, eller snarare alla hundägare.
Man kan lära dom flesta hundar i stort sett allt, bara viljan finns och tiden, så nu måste jag hitta på fler saker att lära hundskrället....

Sätt igång och träna inkallning nu, alla ni som har "mythundar"

Hälsningar Skogis. 😎






4/2 2009

Alltså, jag kom att tänka på en händelse för ett tag sen. Det var på Granngården i Skellefteå. Jag var in och skulle köpa lite viltfoder till rådjuren och några saltstenar. När jag kom till kassan för att betala så stod ett par framför.
Kvinnan säger till kassörskan: Hur kan ni sälja sådana där T-shirts?
: Vilka frågar kassörskan?
: Ja dom där som hänger i ställningen där borta, det står,-bättre en kråka i skogen än en skata i sängen.
Kassörskan säger att hon inte ens visste att dom hade sådana.
Kvinnan säger: Vi lever ju i en modern tid, dom är ju inte ens roliga!
Men då kunde inte jag vara tyst, så jag sade: Jo om man har humor.
Varpå kvinnan säger: Ja, vissa av oss är moderna och andra inte.!
Tyvärr fann man sig inte, man skulle ha svarat
-och vissa har humor och andra inte.
Men då har det väl utbutit krig där inne.

Men nu kommer vi till tolkningen. Alltså tog kvinnan åt sig och kände sig som en skata. (i mina ögon blev hon det).
Men man kan ju se det så här också. Jag har hellre en kråka i skogen som lever om än en skata som förirrat sig in i sovrummet och skitat ner överallt.

Så kort och gott: BÄTTRE EN KRÅKA I SKOGEN ÄN EN SKATA I SÄNGEN.

Så jag hälsar så mycket till SKATAN som stod framför mig i kön. Köp lite humor nästa gång, för jag tycker synd om din man som både ska ha en humorbefriad kärring och en skata i sängen!

Hälsningar en skrattande Skogis


Kom på en episod för några vintrar sen, den kan vara svår att återge så här i text men har man fantasi så kan man nog se den framför sig.

Jag och gubben skulle ut och åka skidor för att eventuellt hitta någon skogsfågel, och eftersom jag inte hade några egna skidor så skulle jag få den äran att åka på "vita blixten". Sagt och gjort så plockades ett par "vita" fram och gjordes i ordning så dom skulle passa mina små fötter. (Till saken hör också det att jag hade en näst intill obrukbar axel efter en trafikolycka). Dagen kom när vi skulle ut och åka. Vi åkte in till tänkta skogsväg och plockade ut skidor, satte dom på fötterna och började sakta åka efter en väg. Så skulle vi kliva över en plogkant, jag hann inte mer än sätta upp ena foten så kände jag ett litet knak under vänster fot, opps.... så var den skidan av, följden blev att det bara var att vända. 🤨
Dag två så gjordes ett nytt par "vita" i ordning för att passa mina små fötter.
Tillbaka till samma tänkta skogsväg, men den här gången skulle vi åka en längre bit efter skogsvägen. Sakta glidandes efter vägen så lullade vi på, tills jag kände att det gick så jäkla tungt under ena skidan. Jag lyfte upp foten och såg att skidan hängde lite V-aktigt under skon, vilket jag påpekade. Ähh- det var bara att åka vidare. Plötsligt så kändes det ännu mera konstigt, så jag vände mig om och tittade bakåt, där fem meter bakom mig låg halva skidan kvar på vägen. Sååååå... det var bara att vända. 😮
(Vid närmare undersökning så visade det sig att alla "vita" var helt murkna eftersom de stått i en jordkällare).
Några dagar senare åkte vi till en överskottsbutik där dom sålde en annan sorts "vita" helt oanvändna, sprillans nya men sedan -47.
Två par inhandlades. 🤔
Så kom dagen D. Ett par skidor gjordes i ordning för "att passa mina små fötter".
Sen begav vi oss ut till "tänkta" skogsväg.
Skidor plockades ut och sattes på fötterna. Gubben före och jag efter. Jag för min del hade väl inte åkt skidor sen skolåldern och den var ju inte igår, tjaa... förutom de två tidigare snabbrundorna som resulterade i knäckta vita blixten.
Vi skulle över plogkanten och den här gången gick det bra, skidorna höll!
Jag såg bara till att försöka hålla mig i spåret och på fötter, sen fick det gå hur det ville. (Tyvärr visade det sig att min "käre" gubbe var Dr Mengeles bästa polare, så här blev det inte nån korttur utan här skulle det dragas runt hela Dalarnas skogsområde. Otränad och med värkande axel så var det bara att bita ihop och åka efter).😥

Nåväl, jag åkte på så gott som det gick,  så kom en liten nedförsbacke, tja, liten och liten, den var väl gigantisk i mina ögon, men den riktiga höjden var väl en meter och längden två, så Anja Persson hade väl vara snytt ut den backen ur näsan.
Så här kom rova ett. Resultatet = en rejäl rövgrop!
Jaja, upp igen och vidare ut på en myr, där var det ju slätt och fint i alla fall. 🤭.
Det var ju bara att åka vidare efter gubbens skidspår, och nog såg jag väl den där kvisten som låg över spåret, men jag tänkte inte mer på det utan jag antog att den bara skulle böja sig undan när jag kom, så jag åkte vidare utan att kliva över den (som gubben gjort utan att jag såg det). Tyvärr så blev inte fallet, vad jag inte visste var att den där lilla kvisten var fastfrusen i båda ändarna.
Följden blev..... 🙃 att det blev fullkomligt tvärstopp och pallnit på båda fötter! Ser ni det framför er? Magplask! Tvärstopp! Pallnit!
Där låg jag som en fällkniv över skidorna, på mage gapskrattandes! Jag tog mig inte någon stans, så fort jag försökte ta mig upp så försvann händerna i snön och skrattet gjorde ju inte saken bättre. Smått grinig över att jag inte kom mig på benen så frågade gubben "vafan håller du på med" vilket förvärrade skrattet ytterligare.
Inte fick jag någon hjälp upp heller! 😠
Med skrattårar sprutande nedför kinderna kom jag mig äntligen upp i sittandes ställning, men därifrån var det nästan lika svårt att ta sig upp.
Men hur det är bar sig så lyckades jag ta mig upp, totalt utmattad av skratt!
Och färden fortsatte, med skrattattacker. Den dagen hann vi tack och lov bara halva Dalarnas skogsområde.
Kanske beroende på en liten kvist.
Men den dagen kommer jag alltid att minnas, för jag kan se mig själv stupa som en klubbad oxe, med båda skidorna under en fastfrusen kvist, på en myr, i djup snö, gapskrattandes och inte komma någonstans.
Jag kan inte undgå att sitta och flina nu heller.

Ser ni det?😀



26/2 2008

Ja jäklar i min låda! 😲 Så var det min födelsedag, och jag har kommit på att man ska inte prata alltför mycket om vissa saker man skulle vilja ha, eller funderat på att skaffa, för någon KAN HÖRA DIG!
Tyvärr så var fallet den här gången. Eller tyvärr å tyvärr, 🤭 kul kommer jag att ha i alla fall, och även Pixi.
Till saken hör att man kan nästan påstå att det här är fortsättningen på ovanstående berättelse, ni hajar?

Eftersom man bor som man bor så hade jag ett antal gånger pratat om att införskaffa ett par skidor, så blocket var välbesökt, men tyvärr fanns inga i mina önskemål. Nya skidor är inte så billiga, i alla fall inte om man vill ha rejäla lössnö skidor. Tegsnäs kostar nästan  3000 och med bindningar så... njaaa... för dyrt för mig. 🤔

Nåväl.. Efter en tripp in till Skellefteå och helghandlat, så var vi åter hemma och på altanen stod ett par sprillans nya skidor!! Jippii..... här ska det åkas!
Efter att maten gjorts i ordning och ställts in i ugnen, så hade jag gott om tid till att teståka, vilket skulle göras i strålande solsken och vita vidder i sällskap av Pixi. På med kläderna och ut för att kliva på skidorna för teståket.
Men jag upptäckte att bara att få på skidorna var ett äventyr, i alla fall när man är vig som ett järnspett.
Nåja... Pixi jublade full av förväntan, för nu skulle ääääntligen Matte kunna ta med henne ut i skidspåren!
Med skidorna fastspända på fossingarna och en MYCKET stapplande åkstil så lyckades jag i alla fall vända på gården, bara det var en bedrift.
Sen skulle jag upp över plogkanten också, och det gick ju riktigt bra det med.

Så skulle jag glida iväg lite snyggt och det sista jag sa när jag lämnade gårdsplanen var: Släng dig i väggen Kalla!!!!
Och det var precis vad jag gjorde!
Jag insåg att den "GIGANTISKA" (läs lilla) nedförsbacken skulle sluta i katastrof, och mycket riktigt! Rövrova i djupsnö!
Pixi funderade varför Matte låg och skrattade som en toka på rygg i djupsnön, sprattlandes med arnmar som en sköldpadda på rygg. Måste kollas!!
I trehundra knyck kommer hundskrället farandes som ett jehu, tvärt inbromsandes och dränkte hela mig i snö, så liggandes på rygg, gapskrattandes, med ändan djupt nertryckt i snön och resten av mig under en halvmeter snö som Pixi skottat upp på mig skulle jag försöka ta mig upp.
Inte lätt kan jag säga!😀
Armar och stavar försvinnandes ner i snön, ingenting att ta spjärn emot, försvagad av skrattkramp, överöst av snö med en glatt skällandes hund som tyckte att det var jätte kul, så lyckades jag i alla fall ta mig upp på benen och skaka av mig det värsta.
Sen kunde vi fortsätta i lugn och ro efter skoterspåret, tills jag insåg att det kom en nedförsbacke till!
Men tack och lov så delade sig skoterspåret så jag kunde hålla mig till planare mark.
Jag klarade mig med en rövrova på den här testuren i alla fall, men jag är rädd att det kommer att bli fler och jag antar att jag kommer att få borsta av mig åtskilligt med snö om Pixi är med, för det där var för himla kul att se Matte nere på hennes nivå... så varför inte passa på....

Så nu har jag tagit lärdom av, att man ska vara väldigt försiktig men att uttala sig om vad man skulle haft skaffat, och funderat på att skaffa.

Nog är det sant det där. Tala är silver, tiga är guld

🙃








25/5 2009

Jaa... Jag har inte varit in på min hemsida på länge, så jag har lite dåligt samvete. Jag får skylla på att våren är kommen och mycket med det.
Skidorna är undanställda.
Veden är kapad, kluven och staplad.
Jag har äntligen fått till mina odlingslådor och pallkragar.
Nu kanske jag kan få till en liten del av min trädgråds dröm i alla fall.
156 jordgubbsplantor är satta i en preparerad upphöjd ram.
Just nu för tillfället så håller jag på att försöka mura upp en utegrill i natursten, så rännandet i skogen med bil och släp är ett kvällsnöje i syfte att enbart hitta lämpliga stenar. Tyvärr kom jag underfund med att DET KOMMER ATT GÅ ÅT EN HEL DEL STEN!!! Nåja har jag startat upp det så ska jag avsluta också.
Någon av de närliggande dagarna måste gräsklipparen också åka fram, dax för första klippet så att säga. Sen ska mina stackars kryddväxter få ett nytt liv, de som överlevt vintern i alla fall. Sen tror jag att jag kan pusta ut..... ooooom jag inte kan hitta nåt nytt projekt.
Till er alla som orkar läsa på min hemsa, Ha en riktigt skön sommar.
Solkramar Skogis.😀

4/6 2009

Ja jäklar i det snuset!! Nu har dagen D kommit, eller snarare på lördag!
På lördag inträder den stora björnprovsdagen för Pixi, så nu kommer man att få se hennes rätta virke. Fast, jag oroar mig inte, det är nog snarare husse som oroar sig, han räknar kallt med att få hunden i knät medan jag nog hellre tror att det blir tvärt om. Tur nog så är det en mekanisk björn, för jag har inte nån lust att tvätta kallingar med bruna ränder å kluttar i.... huuuu 🤒

Nä... men det ska bli himla intressant, önskar jag hade en videokamera så jag kunnat filma å sen lägga in på hemsidan... ehhh... eller förresten.... kanske inte.
Nä, som sagt, jag oroar mig inte. i Pixis lugn finns en tiger som bara väntar på att få komma fram. Rapport kommer efter lördagen. hur det än går.
Håll alla tummar ni som kan.

Björnkramar från Skogis

14/6 2009

Ha haha hahaHAAAAA.... Björnprov... tsss.... vad är det?
Tjaa.. vad skriver man?
24 hundar före, Pixi sista hunden. Hundskit å pink överallt på området.
Sen en nallebjörn på hjul, javisst jättefint.
Alla hundar släpptes på samma ställe, sen skulle dom söka tills dom fick vittring av björnen.
Björnen stod gömd bakom några granbuskar i väntan på hunden.
När Pixi fick vittring på nallen så körde hon in skallen i granbuskaget och började vifta på svansen. Hmmm.... bra reaktion..
Jättelycklig så skallade hon några gånger sen gav hon blanka fasen i björnen.
Hundskrället blev inte ens rädd.
Istället fick hon syn på domarna som satt vid ett bord så hon rusade dit och hoppade upp på bordet och började pussa på dom istället.
Jaja, så kan det gå. Intresset för björn var lika med noll.
Men man vet ju aldrig hur det skulle gå i skogen och ett möte med en riktig nalle.
Fast.... jag är lika glad att hon inte var intresserad av björn, för nu vet man i alla fall vad det är hon skäller på i skogen.

20/7 2009

Så kom äntligen tältardagen! Bilen var packad med tält, sovsäck, liggunderlag, murrikka, hund och diverse annat. Färden styrdes en bit norrut mot Jävrebodarnas Fiskecamp. Väl framme så sattes tältet upp och sovattiraljer installerades på något som tillsynes var ett plant underlag dvs. sand med inslag av kottar.  Pixi såg fundersam ut på det nya boeendet och tyckte förmodligen att matte var knäpp, sova på backen när det finns en mjuk å go säng hemma.🤔
Nåja, bara det inte blir en vana så....
Så skulle middagen fixas, så Pixi fick vackert vänta i bilen medan matte ordnade med den. Med kastspö i ena handen och plastpåse i andra så knallade jag ner mot middagen som tryggt ovetandes simmade runt runt i viken. Väl nere på bryggan så agnade jag på min lilla trekrok med lite powerbait och sänkte ner den i det våta.
Den evigt långa vänta på ca 4 minuter och 38 sekunder gav sitt resultat av en regnbåge på ca 2 kg.  Middagen var räddad!
Upp och betala, sen ner och rensa, sen upp och steka, sen äta.

Mysfaktorn var hög när elden gjordes upp och murrikkan placerades ovanpå.
Rejält med flytande smör, sen ner med den färska regnbågen kryddad med allsköns kryddor... goootttt..... .
Pixi följde arbetet med stort intresse, lika matsnål som matte...*s*
När fisken äntligen var klar så var det dags att kalasa.
Nyfångad, smörstekt regnbåge är nog bland det godaste som finns, men två kilo fisk på en matte och en hund kan bli väl mycket.
Så två proppmätta individer var tvungen att inta vågrät läge en stund, för återhämtning. Sen tog matte sig en liten wirrepinne och Pixi fick nöja sig med vatten.😉
Sen var det läggdags för båda. Jag kröp ner i min sköna sovsäck på det till synes plana underlaget och Pixi intog sin plats vid min sida.
Efter ett tag och något orolig sömn så insåg jag att det till synes plana underlaget inte var så plant, utan en aningen mer plan nedförslutning, vilket gjorde att jag mer eller mindre hela tiden gled ner mot tältpinnen och saken gjordes ju inte bättre av att Pixi låg och huttrade och frös och sökte värme mot min rygg, varvid hon hela tiden knuffade ner min ännu närmare pinnen. Tillslut kändes det som om pinnen mer eller mindre var en del av min kropp vare sig jag låg vänd mot pinnen eller från pinnen. Resultatet blev mer eller mindre vaket tillstånd resten av natten, i försök att i alla fall inte spränga tältsidan och värma en frusen jämthund.
Kl 8 på morgonen gav jag upp försöken att ens ligga kvar, nu kom nästa problem, nu skulle man försöka komma sig ut ur tältet på ett mer eller mindre värdigt sätt, jag tror sättet blev "mindre" värdigt. Vi kan kalla det smidigt som ett kylskåp. Stel och styv i allt som man kan ha stelt och styvt stapplandes ut ur tältöppningen  förmodligen raglandes ut och troligen liknandes ett aspackat fyllo krånglade jag mig ut för att i ett försök att inte se allt för medtagen ut och försöka heja lite så där lagomt glatt på mina grannar.

Nåja, två timmar sneare var jag någorlunda återställd i kroppen och Pixi hade återfått värmen.
dagen förlöpte i lugnets tecken, vi satt och tittade på alla som fiskade och alla dess olika stilar. Vissa blev utdömda med många olika kommentarer från mig, och vissa blev totalt dumförklarade. Pixi som inte brydde siog så mycket lade sig på bryggan för att sova istället. Det kan ju tilläggas att jag och Pixi satt ensamma på just den här bryggan så ingen hörde mina kommentarer

Dagen och kvällen förlöpte lugnt. Så kom åter sovdags, men nu hade jag ominstallerat oss, så nu sov vi diagonalt och Pixi hade fått bäddat på mina jeans och en flanellskjorta samt ett "täcke" av min fleece tröja.
Den här natten förlöpte utan tältpinne i mage och rygg, och Pixi slapp frysa.
Så jag tror vi fick lite mer sömn än natten före.
Söndagmorgonen startade med en liten eld och kaffe kokt över den, det godaste kaffe som finns.
Sen gick jag omkring och fotade lite och som avslutning skulle jag dra upp två regnbågar för att ta med hem. Eftersom snittet på fisken var ca 2 kg så oroade jag mig inte för att veckopengen skulle ta slut.
Nåväl, med spö och bete knallade jag ner till bryggan, ensam fiskande, bara två små grabbar som åskådare.
Den här gången tog det väl hela 10 minuter innan nappet kom.
Ett rejält sånt, fisken rusade lång väg med linan och jag kände att det här var definitivt inte en två kilos utan en som var betydligt större.
Efter en liten fight så landades den och den hamnade i backen, dryga 3kg.
Nåja, nu är det väl inte så stor chans att man får nån stor till tänkte jag.... dumma jag....
Hugget kom... fisken rusade... jag drog å fisken drog...
så hör jag grabbarna... Ojjj den är stooooorrr..
Efter landnig så visade det sig att denna här var ännu större.... vid vägningen så visa de vågen 4,4kg.
Så där tog min veckopeng slut!!!!  😥
Tack och lov så räckte den till i alla fall. Resultatet blev några rejäla fileer att ta med hem, så just nu ligger en del för gravning och resten i frysen.
Det var i alla fall en skön helg för mig och Pixi, hennes första tältsemester.
Väl hemma igen så, det första Pixi gjorde var att leta upp sängen.. och sova.
Trött hund och trött matte.
Men nog är det skönt att tälta... i alla fall när man kommit hem.... 🙃

















26/8 2009

Jaha.. så var det snart dax igen för årets stora händelse älgjakten.
Vissa har tom. börjat förbereda sig i sömnen, gubben som är jaktledare i vårt lag har redan börjat hålla tal, lite jobbigt om man är lättväckt som jag.
Här är en monolog från en natt.
Det började med ett lätt mummel som sedan övergår till tydligt prat, följande:

Ja nu är tilldelningen så att vi har 4+4. Fyra vuxna och fyra små.
Så det blir två kor och två tjurar, kalvarna får vi ju se..
Och i år jagar vi för hundarna eftersom vi har så unga hundar, så vi ska jaga för dom så dom får chansen....

Varpå jag inte kunde hålla tyst längre, så jag sa tydligt, "men korven då"?

En kort tystnad följde varpå gubben sa:
Korven? vilken korv? vad menar du? Inger vilken korv menar du?

Sen följde en lång tystnad, utom under mitt täcke där jag låg och skrattade så tårarna sprutade, orolig för att jag skulle väcka gubben. Det är inte lätt att försöka hålla sig när man är trött heller, men jag gjorde mitt bästa, och lyckades.

Efter ett tag så började mumlandet igen men då fick han en armbåge i ryggen, sen förblev han tyst. Tack och lov!
Börjar han svamla på igen så ska jag säga "men ärtsoppan då"?
Men då smäller jag väl sönder....

Hälsningar Skogis.

17/9 2008

Ja då har älgjakten kört igång igen. I år började den så sent som den kan börja, nämligen den 7/9. Hösten har varit ovanligt varm till förtret för hundarna.
Men som passkytt är det ju desto bättre när man slipper sitta och frysa.
Den första jaktdagen började rätt bra för min del, en pinntjur kom förbi mitt pass precis innan vi skulle bryta för dagen så den hamnade i de ständigt gröna älgskogarna.  🙂 Vi jagade bara måndag och tisdag eftersom just den marken är relativt liten. Så nu spar vi kalvar till efter uppehållet.

Här i byn jagar vi bara lördagar och eftersom det bara hinner bli två lördagar innan uppehållet så blir det att dra en riktig rövarjakt till helgen.
Här i det ordinarie jaktlaget har vi bara lyskats få en kalv ännu,  men det hinns nog med. Älgarna går nog inte upp i rök.

Jag tog Pixi med en vända ut i skogen i tisdags (14/9). släppte 06.20.  Vi hade älgkontakt tre gånger men det var så otroligt varmt så vi båda två höll på att dunsta bort. När jag kom hem såg jag att det varit 34 grader varmt i solen.
Den skogsturen varade i 6 timmar så när som på en kvart. Så gissa om man var lätt matt i lacken när man kom hem. Nu har vi i alla fall laddat till helgen, så då får vi se om och vad som händer.

Och till alla jägare önskar jag en riktigt trevlig skitjakt!

24/9 2009

🙂Sista dagen för jakt innan brunstuppehållet, och jag hade lovat att jag skulle gå med Pixi i Dal. När klockan ringde på morgonen förbannade jag mig själv över att jag lovat. Nattsömnen hade varit kass som vanligt och det var "kallt" ute +2 grader. 😠Trött, frusen och på halvtaskigt hummör så begav vi oss av. Resan dit tog ca 40 min. Tillsammans med två st som skulle sitta som passkyttar diskuterade vi taktiken. Jag släppte strax efter 07.30, svag NV vind och vi gick med vinden. Pixi sökte och började med att jaga katten på gården, obra så att säga.🤨 jag visslade in henne och vi började åter vår färd. Sakta gick jag efter en smal stig när jag hörde henne börja skalla. Det drog iväg norrut och där ligger älven, tillslut hörde jag henne inte längre utan såg ensdast på skallindikatorn att hon fortfarande skällde. Jag stannade och väntade och fick väl vänta närmare en timme, när jag såg på pejlen att hon började närma sig igen. När hon äntligen kom tillbaka så var hon så att säga nybadad.🤭 Troligen hade hon fått älgen att gå i älven och sedan följt efter, i alla fall en bit, men sedan släppt... som tur var.

Vi fortsatte vidare västerut och Pixi gjorde vida sök, nu började det i alla fall bli skönt ute när solen glimmade mellan träden. När vi äntligen gått genom hela området så skulle vi gå tillbaka men då mot vinden, åt rätt håll så att säga.
Vi vek in på en väg där det var ungskog på båda sidor, den ena sidan var nyröjd och den andra var bara täääät. Sakta gick jag västerut och Pixi drog in i ungskogen där det var röjt. Så kom hon farandes förbi mig framifrån med näsan i backen och bara blängde på mig, travade förbi och in i ungskogen igen. Jaha tänkte jag, nu var det säkert nån räv eller nåt annat skit som gått efter vägen, för jag har aldrig sett henne göra på det viset nån gång.
Strax efter det hon försvann in i skogen  igen så blev det upptag! 😲 jag stannade och lyssnade, då hörde jag en älgkalv locka och hur det brakade å knakade där inne. Jag satte mig på huk och väntade, Pixi skällde för fullt.
Efter ca 20 min så tänkte jag att jag skulle försöka smyga mig in, då hörde jag ett skott. Ingen sade något på radion. Jag väntade ett tag, sen ropade jag på en av passarna, då visade det sig att han skjutit på en kalv men han visste inte om den låg kvar så han skulle gå å kolla. Jag sa han skulle vänta så skulle jag ta hunden och komma dit så skulle vi spåra. Sen frågade jag om jag skulle smyga på ståndet och det var ok. Så sagt och gjort, jag började smyga.
Å dra mig baklänges på en pinne, för pinnar var det gott om. Nyröjd plockepinnskog härs å tvärs, man gick två steg å fick backa tillbaka för att hitta en bättre väg. Sen är man vig som ett kylskåp, nybörjare och dåligt självförtroende. Enda tanken som rådde var: detta går inte, jag kommer att sabba det, det skiter sig, jag fixar det inte. Men tor det eller ej.
Jag lyckades! Jag hade kalven och hunden på ca 20 meter och klart skottillfälle... bara det att det var på fel mark! Jaha... jag lyckades stöta kalvan ca 70 m och Pixi fick stopp på den igen, så jag började smyga igen. Och kom lika nära igen! Skottillfälle. Å på fel mark. Skit också! 😠
Så kantrade vinden och kalven tog mig, och det bar iväg med Pixi efter.
Tur var så kom hon igen efter ca 30 min.
Så då sa jag att jag skulle komma och leta kalven hos skytten.
Vi knallade genom skogen och kom fram till platsen, Pixi gick före mig in i skogen och jag frågade skytten om det var på rätt ställe.
-Nja lite längre in.
Så jag gick ca 5 meter till, då får jag syn på kalven som ligger ner men är vid liv.
Där hade jag kunnat avfånga den hur lätt som helst, men då visste jag inte var jag hade hunden. Tur att jag inte sköt, för Pixi kom just runt dungen där kalven låg och där fick hon korn på den och rusade på den. Kalven störtade upp och jag ropade på radion att skytten skulla passa upp för nu kom den.
Men ingen kalv kom.
En liten stund senare hörde jag fast ståndskall ca 200 m längre ner, så jag sa att jag skulle vänta en stund, sen skulle jag gå på det.
När jag började så hade jag en bred kraftledning att gå i, vilket underlättade.
Vinden låg i ryggen så jag höll mig mitt i kraftledningen tills jag kommit en bra bit nedanför hund och älg. Sen började det spännande. Tack och lov så var det lite lättare att gå här, för här fanns det mossa som dämpade stegen. tillslut så var jag så nära så jag såg hund och älg, och naturligtvis stod älgen i värsta risdungen. 🤨
Pixi skällde för fulla muggar. Så fick hon syn på mig och kom rusande till mig med ett superbrett leende, som för att säga: kolla vad jag har, kolla vad jag har!!
Så jag skickade på henne igen och hon rusade till älgen.
Skallfrekvensen ökade rejält efter hon fått syn på mig.
Nu fanns det en fin glänta framför älgen dit jag gärna skulle velat ha den. Men det kunde man ju drömma om.
Pixi gjorde utfall mot älgen och den var inte nöjd så den gjorde egna utfall mot Pixi. Det såg ut som om Pixi ville ha den till gläntan, men det var inte så lätt.
Tur var så klev kalven fram ett steg och där fanns det en liten öppning i snåret, jag kollade Pixi vart hon var, sen siktade jag och sköt.
Skottet satt där det skulle och kalven slapp lida.
Skytten hade vomskjutit den, så den hade nog haft rejäla plågor. Men nu var det över i alla fall. 🙂
Det var den mest spännande jaktdag jag haft hittills.
Trots att man tvivlade på sig själv, och trots att man ångrat att man lovat gå med hunden, och trots att det var kallt och sömnen varit dålig, ryggen ond och man muttrat att man aldrig skulle bli hundförare, så känns det som om man nog gärna går fler gånger ändå.  





















14/10 2009

Idag fick vi nytillskott i "familjen" katten Assar har flyttat in.
Världens goaste och mysigaste, tycker alla utom Albin.
Assar är en tuff liten kille som inte verkar vara rädd något. han har nästan blivit polare och tjenis med Pixi. han är nyfiken som få och försöker reta gallfeber på Albin. För närvarande så försöker Albin helst att vara ute, gärna 28 timmar per dygn 🤨 men det blir bättre och bättre i alla fall. Som tur är.
Nu har dom till och med kunnat äta mat brevid varann, men att dela säng är inte att tala om för närvarande. Däremot med Pixi fungerar det suveränt och det är nog tack vara att hon är så lugn, inte nån sån där påflugen sak, utan hon låter Assar få bestämma. Han leker tudorkatt och Pixi väjer undan.
Så nu är det Albin som måste smöras. Förhoppningsvis så kommer det att bli bra  med tiden. Foton på Assar kommer så småningom.

Skogis.

18/11 2009

😥  Idag har jag varit med om hittills den värsta jaktdagen sedan jag började jaga! Vill inte vara med om detta igen! Aldrig!
Det började med att jag skulle gå med Pixi i Dal tillsammans med en som skulle sitta passkytt. Kvart över åtta släppte jag hunden, vädret var fuktigt och disigt, sikten inte alltför god. Ett par minuter senare så har Pixi upptag. Jag står mitt i en linja, och Pixi passerar framför mig, utan att jag kan se vad hon har för djur med sig. Till saken hör att gubben investerat i en Garmin GPS och i den ser man ju minsta lilla sväng som hunden gör.
Nåväl, Pixi hade upptag och det passerade linjan framför mig, och gick in i skogsridån vid min sida. Där inne brakade och knakade det rejält.
Tyvärr passerade djuren mig utan att jag kunde se vad det var, Pixi och älgar drog vidare och där stod jag ensam kvar. (Låter som en dålig schlagerdänga).
Tack vare GPS´n så såg jag vart det drog iväg och att även Pixi hade ståndskall på älgarna.
Varpå jag skulle ta bilen för att åka ikapp och kanske kunna smyga på djuren och få ett skottillfälle.
Jag ropade till passkytten att jag skulle åka iväg och det var ok.

Efter många om och men, så kom jag in på en skogsväg som skulle leda mig rätt på djuren. Avståndet till dom var drygt 700m. Men precis när jag skulle börja gå så stack hela ekipaget iväg! Älgarna hade inte kunnat ta mig vare sig på ljud eller vittring, utan att dom bestämde sig helt enkelt att nu får det vara nog.
Hela konkarongen drog iväg och jag efter dom i bil, humpandes å skumpandes på skogsvägen. När jag tillslut kom i närheten så tog jag fram GPS´n och pejlade.
Enligt den skulle jag i princip stå på hunden, så jag visslade. men inte kom det någon hund. Drevet hade tvärt vänt vid en stor väg, som i alla fall inte hunden passerat, ev. älgarna, men av dessa fanns inget spår.
Det knepiga var, att enligt pejlen så stod Pixi med älgarna inne i skogen på fast stånd. Inte en rörelse, inte en millimeter, totalt fastfruset.
Jag blev fundersam på GPS´n och ringde till gubben som kom direkt eftersom hans arbetsplats låg rätt nära. Vi följdes in efter en skogsväg som skulle leda oss rätt på. (igen). Det knepiga var, att trots enligt avståndsmätaren skulle vi bara vara drygt 200m till hunden, men inte ett ljud hördes. Oron steg!
Vi knallade vidare, jag med bössa och gubben med GPS. Tillslut så var vi väldigt oroade, så han beslutade att gå efter bilen, varpå jag tog GPS och bössa och fortsatte vägen fram. Avståndsmätaren räknade ner, 150, 149, 148, 147....
Inte ett ljud hördes.....
Vägen började gå uppför, varken hund eller knak i skogen hördes.
35,34,33... inte ett ljud... Nu var jag rädd..... Riktigt rädd... Det värsta tänkbara cenario dök upp..... VARG! 😥
Nere på 20 m så tyckte jag att man skulle se hunden i alla fall.... Nix...
14,13,12,11,10,9....... Ingen hund, inte på 4 ben i alla fall..... GPS´n visade,
Pixi nära.. vilket innebär att hunden är närmare än 9 m. Men inte ett liv, inte en hund, inte ett ljud.  Så kom gubben med bilen och nu var infarkten inte långt bort.
Vi finkammade området, inte ett hår.. så sa gubben... blod... jag trodde hjärtat skulle stanna i kroppen. 😮 Men tur var... det var ett blåbär som hade trampats sönder och färgat snön.
Vi letade och letade, i alla fall i hopp om att hitta halsbandet eller sändaren, men icke. Tillslut sa jag att jag måste ringa till stackaren som satt och passade.
Så jag ringde upp och sa att han kunde bryta, för nu var hunden borta och vi hade noll koll på vad som hänt. men jag bad honom att åka dit jag släppt Pixi bara för att kolla OM hon skulle vara där.
15 min senare riger telefonen..... PO sa- Jag har en hund här.
Nu talar vi om lättnad! Enorm lättnad.  Hon hade gått tillbaka till utgångspunkten där jag släppt henne på morgonen. Men hon blev säkert förvånad när inte matte var där. Men Nu förstår jag verkligen de stackars hundägare som hittar sina hundar söndertrasade av varg. NU var det tack och lov bara så enkelt som så, att hundenhetens minne var fullt. Så helt plötsligt så slutade den att visa vart Pixi befann sig. Men nästa gång kanske det är allvar. Men jag hoppas, hoppas verkligen att jag aldrig behöver uppleva den dagen då man plockar ihop resterna av Pixi, eller någon annan hund som man rår om.
Så hädanefter kommer vi att se till så att GPS och sändarminnet är tömt. 🤭
 Säger bara: FY VILKEN HEMSK JAKTDAG!!!
















18/1 2010

Året som gått:
2009 blev väl som andra år, lite upp och lite ner. Massor av snöskottning i början av året, tidig vår med rejält bakslag där allt utplanterat frös bort. Sommaren återhämtade sig och blev riktigt fin. Många bad ute för ovanlighetens skull.
Tyvärr försvann Nisse, min lille lurrvetuss, troligen nån som sköt honom. (misstankarna på vem finns). Så Albin förlorade som polare och mentor. Men så flyttade Assar in, och efter ca. 1,5 v så förstod Albin att Assar var här för att stanna. Så nu är dessa två polare, men saknaden efter Nisse är fortfarande stor hos oss alla. Man saknar "ringandet på dörren" och den vandrande hårbollen.

Men Assar har tagit Nisses plats med stor heder. han älskar vatten, lite ovanligt för en katt, och busar och är nyfiken som få. Han sover mellan Pixis tassar och putsar henne så fort han kommer åt. Så tack snälla Siv för att jag fick ta honom, jag skulle gärna ha en till som han. men då flyttar nog Albin. 🤭

Älgjakten innehöll en massa tjafs, och de två som slutade i jaktlaget fortsättar att jävlas trots att dom inte är med. Men vi som är kvar på laget har haft en mycket trevlig jakt och givande.
För min del så blev det 3 st, och Pixi har skött sig otroligt bra och jobbat som bara den. Så förhoppningsvis så blir det jaktprov nu hösten 2010.
Tyvärr slutade jakten över en natt när det damp ner 60 cm snö på en gång.
Året ändade tillslut utan större skandaler, så nu har vi ett nytt år att se fram emot. Hoppas det blir bra med en varm och fin sommar och att ingen skjuter nån fler av mina katter. 😥

Till er alla önskar jag en GOD FORTSÄTTNING PÅ DET NYA ÅRET.

Hälsningar Skogis.







 

8/5 2010

Fy vad jag har varit dålig på att uppdatera sidan, sorry. Idag har jag i alla fall varit och hämtat några nya hyresgäster, 6 tuppar och 5 hönor. 🙃 Det kommer att byggas ett nytt litet hönshus på gården, så förhoppningsvis så kommer jag att fota lite och sätta ut lite bilder under tiden. Än har inte all snö försvunnit, men jag ska i alla fall börja med att mäta ut vart det ska stå och hur det ska grävas. under tidan kommer jag att fortsätta att leta efter lite höns, fler tuppar vill jag inte ha. Så är det någon som har nån liten höna till övers så är det bara att höra av sig.

30/8 2011

ÄÄÄäääääntligen så närmar sig älgjakten med stormande steg! 5/9 drar det igång.
Sen är det bara att invänta oktober och bäverjakten. HÄRLIGT!!